God läsning vänner

En fiktiv berättelse om Sylvia Plaths sista år i livet levereras i Eufori av Elin Cullhed. Tyckte mycket om den här boken, grymt bra! För den som gillar att läsa om ikoniska poeter och författares imaginära liv.

Styr din plog över de dödas ben av Nobelpristagaren Olga Tokarczuk var en positiv överraskning. Den står i en klass för sig, om människan och djuren, borde läsas av många. /Andrea

Liv

      

Gör ett försök att blåsa lite liv i vår döda bokcirkelblogg nu när jag har svårt att vara med på träffarna. Den kanske bara har gått i dvala och vaknar med våren. Här är i alla fall tre riktigt bra böcker för den som vill läsa något utöver omgångens bok. 

Shuggie Bain av Douglas Stuart: Om en pojkes kärlek till sin missbrukande mamma, 1980-tal i  Glasgow, om att inte passa in och ständigt få höra och känna det. Kan bli årets bok för mig.

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård: Om människor och tecken i äkta Knausgårdsk anda.

Hamnet av Maggie O'Farrell: Fiktivt om Shakespeares liv, sonens död och eventuella uppkomst av ett av hans mest kända verk.

/Andrea

Mexikansk författare

Ett boktips för den som vill läsa ett lite annorlunda författarskap kan jag rekommendera Valeria Luisellis senaste bok De förlorade barnen: ett arkiv. Kort sagt är det en bok om förlorade barn i ett större perspektiv men närmast de som försökt fly över gränsen Mexiko/USA och om en familj i sönderfall. Det är lite av en road trip från New York till Arizona där mannen och kvinnan ska på jobb med barnen i baksätet. Hennes båda andra böcker som finns översatta till svenska är också läsvärda och speciella :-)

/Andrea

Septembers bästa

    

Septembers bästa läsning var för mig de här båda. Anne Swärds debutroman Polarsommar som jag länge velat läsa och Kjell Westös nya skärgårds- och musikroman Tritonus. /Andrea

Sommarens bästa

   

Om jag ska välja två av sommarens lästa så är det dessa: Säg inget av Patrick Radden Keefe och Rodham av Curtis Sittenfeld. Någon mer som läst något bra? //Andrea

Samlade verk

Drömmig och oförglömlig, för alla som älskar litteraturen och konsten, så vill jag sammanfatta denna fina bok på 689 sidor av Lydia Sandgren. Även om det finns en tydlig fåra att följa så har den många tillflöden som ger både djup och vidd. Det är inte varje år man kommer över en bok som ger denna typ av läsupplevelse så jag har verkligen njutit. Imponerande debut, läs! /Andrea

Jackie av Anne Swärd

Naturligtvis har jag läst lite god påskekrim under veckan men den allra bästa läsupplevelsen hittade jag i Anne Swärds Jackie. En sådan där bok som man inte vill lämna, ömsom vacker och ömsom kolsvart. Vill vara där, rädda henne från honom. Fin författarintervju i Babel för den som vill veta mer. Vad läser ni andra i påsk?
/Andrea

Afrikansk debut

En svårbedömd debut rent genremässigt men uppfriskande med något som sticker ut. Klassas som thriller och det är den väl på sätt och vis men med humor och om könsroller. Oyinkan Braithwaite är född i Lagos, Nigeria där boken också utspelar sig i medelklass- och sjukhusmiljö. Boken handlar också mycket om systerskap, om de två mycket olika systrarna Korede och Ayoola. Klart läsvärd! /Andrea

Ny kärlek!

Brukar läsa hans texter i DN men Augustin Erba har med sin senaste bok skrivit en alldeles underbar roman! Språket, innehållet, upplägget, jag gillar verkligen allt vilket är sällsynt. Mycket elände och svärta så klart, men samtidigt så mycket djup, vidd och värme plus utrymme för eget tänkande. Guld med andra ord! /Andrea

Julens bästa

  
Julens bästa läsupplevelser blev nog ändå dessa tre. Tätt följda av nedanstående tre. Kanske hade det med mina förväntningar att göra, att de helt enkelt var ännu bättre än jag väntat mig.

  
Har ni andra bokcirklare läst något bra i helgerna?
/Andrea

Tre vitt skilda

  

Tre vitt skilda läsupplevelser: ung kärlek, klass och makt i Dublin, ironisk norsk underhållning för fjällvandrare samt sorgligt om elchocker i svensk psykvård. /Andrea

Tre deckare

  

Tre bra deckare, isländskt, brittiskt och svenskt. /Andrea

Den vita boken av Han Kang

Måste bara tipsa om den här boken, Den vita boken av Han Kang. Den är så finstämd trots sitt tunga ämne. Utspelar sig i Warszawa där författaren är och arbetar. Det är en text om hennes döda syster som bara levde ett par timmar. Allt skrivet genom ett slags filter av färgen vit. Så fin, något av det finaste jag läst tror jag. Kräver kanske en omläsning.
/Andrea

Gun. Love

"Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville." Så lyder de två första meningarna i Gun Love av Jennifer Clement och redan där var jag fast. Clement är nog mest känd för sin roman En bön för de stulna. I denna nyutgivna bok får vi följa fjortonåriga Pearl som bor i en bil vid en trailerpark i Florida tillsammans med sin mamma Margot France. Det är en otroligt fint skildrad historia ur en tonårings perspektiv i ett inte så skimrande rikt Amerika utan om människorna som lever bakom soptippen. Det mexikanska heroinet tar mark från metamfetaminet och vapnen hanteras som om det vore vilka vanliga varor som helst. Språket flöt rakt in i mig. Lästips!
//Andrea

Tre bra

  

Tre bra som är svåra att lägga ifrån sig. Ibland gillar jag böcker på 672 sidor.
//Andrea

True crime

Jag försvinner i mörkret av Michelle McNamara är en intressant fackbok om hur författaren, en ganska vanlig småbarnsmamma, född 1970, ägnar stor del av sin tid till att bringa klarhet i gamla olösta fall. Det är de så kallade East Area Rapist och Original Night Stalker som begick minst 12 mord, 50 våldtäkter och 100 inbrott i Kalifornien under åren 1976-1986. Det visar sig långt senare, med hjälp av ny DNA-teknik, att det är samma gärningsman som härjat i de olika områdena. McNamara kallar honom för Golden State Killer. Författaren dör själv 2016 men 2018 lyckas polisen identifiera och anhålla seriemördaren. Hänsynslöst och vidrigt men läsvärt.
//Andrea

Fyra favoriter just nu

     

Fyra snabba boktips av vårens utgivning. Krauss och Carlsson är båda riktigt bra! Westovers biografi läser jag nu, om uppväxten i Idaho i en mormonfamilj som ser samhället och regeringen som sin största fiende. Lundell är från 2018 men den har jag som bredvidläsning, så att den inte ska ta slut så fort ^^
/Andrea

Dags för boktips

     
Några av de bättre jag läst i jan-feb.

Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid som har kombinationen svartsjuka och endometrios som huvudspår är något av en läsupplevelse. Lite ironiskt om norrmän och danskar, men också allvar. Om stalking på sociala medier och en kvinnosjukdom man är glad att slippa.

Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi innehåller så mycket på sina 254 sidor att den är svår att sammanfatta på bara några rader. Men den är skriven av en svensk författare med rötter i Tanzania och Kongo och det är hennes debutroman. Några ämnesord skulle kunna vara kolonialism, förtryck, myter, förbannelser men också glädje.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är en biografi skriven i dagboksform och är en juvel om man är minsta intresserad av litteratur och klassifikation. Mycket ironi men för det mesta kul.
//Andrea

Jag for ner till bror

Wow. Om ni bara ska läsa en bok nästa år, läs den här. En klar 5:a. Karin Smirnoffs debutroman är i ett slag för sig. Jag fick den i julklapp på jobbet och var fast efter första sidan. Det är en riktig feel-bad-bok. Rejält otäckt, äckligt, svart men också roligt och med hopp om ljusning. Språket är säreget, norrländskt, bondskt och utan skiljetecken. Namn på personer och gårdar skrivs ihop med gemener. //Andrea

Inlandet av Elin Willows

Inlandet av Elin Willows är också en debut som jag läst i ett jobbprojekt och den lockade med sin baksidestext (läs miljö: Norrland). En ung kvinna från Stockholm flyttar till sin pojkväns hemort i Norrland i höjd med polcirkeln. Förhållandet tar slut men hon stannar kvar, hon ser nog ingen anledning att flytta tillbaka och vill dessutom stanna kvar. Hon arbetar i en matbutik och det händer just inte så mycket. Det man känner när man läser är hennes sorg som på något sätt löper parallellt genom hela boken. Förhållandet är slut, hennes expojkvän träffar en ny tjej, hon jobbar på och hänger med några bekanta på helgerna. Man åker till Hotellet på lördagarna och super. Hon umgås mest med personer från jobbet och de är yngre eller äldre än henne själv, ingen direkt jämnårig.

Hon beskriver hur det är att komma till en liten ort utan att egentligen ha någon anknytning dit, en sorts utanförskap:

”De flesta som bor här är födda här, de andra har fått ge sin förklaring. Man kommer inte bara hit och man smälter inte bara in. Att flytta härifrån kräver ingen förklaring.”

Jag tyckte om det lågmälda och långsamma i boken men väntade hela tiden på att det skulle hända något mer. Det gjorde det inte.

Elin Willows är kulturjournalist, född 1982 och bosatt i Finland.