Lila Hibiskus

Debutromanen 'Lila Hibiskus' av Chimamanda Ngozi Adichie (född -77) var den bok som jag denna gång satsade på i väntan på att omgångens bok skulle dyka upp på posten.

Denna bok skrevs 2003 (men översattes till Svenska först 2010).

I boken får vi följa Kambili som är en 16-årig flicka som utifrån sett lever ett avundsvärt liv. Familjen är välbärgad, fadern ansedd, modern kärleksfull och med brodern har Kambili ett tyst språk. Kambili är bäst i skolan, men det som sporrar henne är rädsla. Hennes far misshandlar både sin fru och sina barn om de på minsta sätt inte uppnår hans stränga katolska ideal. Detta samtidigt som han får pris av Amnetsy för sin kamp och sina demokratiska värderingar. I boken möter vi även Kambilis faster som utöver sin katolska tro på ett varmt och glädjefyllt sätt och hennes farfar som hon förvägras kontakt med.

Jag tycker att det är en bra bok. Den innehåller så mycket i sin lågmäldhet. Den stannar kvar i mig, föder tankar och funderingar. Det tog ett tag innan jag kom in i bokens ton och jag tycker nog att den är som bäst i mittendelen, men den växer i efterhand. Det är gripande hur makten över de förtryckta tar sig uttryck och hur mycket Kambili är villig att utstå för att vara till lags och få de kärleksförklaringar hon törstar efter. Boken får mig att reflektera kring religion, kulturkrockar, kolonialt förtryck, familjehemligheter och så mycket mer.

Den här boken tar mig inte med storm som 'En halv gul sol' gjorde, men den berör på ett annat sätt och den omfamnar mig. Det är en bok jag kan tänka mig att läsa igen och det händer sällan. Jag tror att jag skulle fånga mer av den nigerianska kulturen vid en andra läsning och troligen eller jag skulle nog våga säga säkerligen skulle jag finna fler spännande dimensioner. 

Rekommenderas!

//Anna

Läsa för barnen.

Både jag och barnen njuter av högläsning. Det blir något mer av böcker som läses högt och tillsammans. 6,5 åringen (ja, det är viktigt just nu med det där halvåret extra) tycker dock att hon blivit för stor för de flesta böcker som trängs på hyllan. Visst har vi läst även kapitelböcker, men det har nog mest blivit Astrid Lindgren. Madicken funkar absolut, men det är ju inget nytt och för att vara helt ärlig, jag är inte superförtjust i Pippi och Emil.

Nu läser vi 'Monkel Trogg'. Jag rekommenderar den verkligen som högläsningsbok. Den är "snorkråkebarnslig" och handlar om att vara annorlunda i jättarnas värld. Monkel är en yttepyttig liten jätte, nästan så liten som en småtting. Han har det inte lätt i en värld där storleken aldrig räcker till, men han har en plan för hur han ska bli accepterad.

Vi har några kapitel kvar, men ikväll tjuvläste jag i förväg när barnen somnat :-)

Jonathan Tropper

Har just läst Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper och gillade den mycket. En tragikomisk relationsroman för att beskriva den helt kort. Rolig och dråplig men ändå allvarlig. Intressanta personbeskrivningar och ett rättfram språk. /Andrea

Sommarens böcker

Jag håller som bäst på att läsa omgångens bok. Metro 2033 av Dimitrij Gluchovski. Jag kan inte påstå att det flyter på men det beror kanske på att jag inte har haft så mycket läslust. Däremot så läste jag en mycket lättläst bok för någon vecka sedan nämligen denna.


Heja, Heja av Martina Haag. En mycket rolig och läsvärd bok för den som är som jag som försöker att ta sig ut och springa då och då men tycket att det är för himla jobbigt

/Gunilla 2013-08-08

Dansk deckare

Har just läst klart Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen. Kan rekommenderas om man vill ha en deckare med lite grabbigt språk och högt tempo. Intressant också med inblicken i några religiösa samfund och hur fel det kan bli när människor blir fanatiska och helt ger sig hän sin religion.
/Andrea

julledighet har genererat lästa böcker.

När livets olika måsten blir färre för en stund och lugnet stillar sig efter den julstress som trots allt infann sig kommer läslusten smygande. Det är underbart att krypa upp i en mysig hörna med en god bok och inte gå därifrån på hela dagen,
Den bok jag tänkte skriva om nu läste jag dock en natt...

Keplers fjärde roman, Sandmannen. Jag har läst de tidigare tre böckerna och kan direkt säga att det finns inga andra böcker som jag sträckläser på det sätt som dessa författare lyckas få mig till. Jag börjar läsa på kvällen och slutar inte innan sista sidan är slukad fram på småtimmarna. Det driv som böckerna uppbådar hos mig är enormt. 

Sandmannen är en deckare som utgår från att en ung man återfinns efter att ha varit försvunnen under åtskilliga år och dödförklarad sedan länge. Den seriemördare som antagits döda honom är dömd och vårdas på rättspsyk. Utifrån de uppgifter som pojken lämnar behöver polisen få information från seriemördaren och det snabbt. 

En deckare är en deckare. Den lämnar inget större avtryck när den är färdigläst. Boken innehåller på något ställe sakfel och jag antar att de som har kännedom om hur rättspsyk fungerar inte är helt nöjda. Bilden av den makt som målas upp är skrämmande. Oavsett vad som är en realistiskt bild och vad som är fantasier är det något att tänka på. Hur samhällets olika maktpositioner hanteras (tja, det fanns alltså nåt som dröjde sig kvar ändå).

Boken är underhållande och spännande. Den kryper lite under huden på mig och för att jämföra med Santa Psyko som vi nyss läste tycker jag att denna är mer otäck. Rekommenderas! Helt klart värd en natt utan sömn. En given 4:a och i kategorin deckare tycker jag den är värd mer. 

Vad tycker ni?

//Anna

Lite "mellanläsning"

I väntan på att omgångens bok ska komma så har jag ägnat mig åt lite annan läsning, nämligen;

(bilden tagen från boksidan.net)

En lite märklig bok med ett fantastiskt språk och ett flyt som gör den otroligt lättläst. Jag skulle köpa en annan bok av samma författare. Men då expediten höll fram en bok på närmare 700 sidor med pyttetext (detta var strax efter att jag hade läst färdigt "En halv gul sol") så bestämde jag mig för denna, något tunnare bok. Jag kan verkligen rekommendera den. En lite lagom melankolisk bok, där gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut. Haruki Murakami har ett väldigt underhållande bildspråk. Till skillnad från alla andra böcker som vi har läst i bokcirkeln så finns här även en viss erotisk laddning som är rätt så underhållande. Inte för mycket, utan bara så där lagom. Ja denna bok fick mig att vilja åka till Japan. Märklig men som sagt bra!  Läs den om ni har lite tid över ;-) Själv hoppas jag att "Det tredje tecknet" är på väg eftersom jag känner mig riktigt lässugen nu!
//Maria

Läser i sommar..

I stundens hetta av Viveca Sten hade jag längtat efter att läsa eftersom jag ville veta fortsättningen kring personerna i boken. Handlingen utspelar sig som vanligt i Sandhamn men den här gången är det bland ungdomar som själva brottet ligger. Jag måste säga att jag gillade hennes två senaste bättre än denna. Hon lämnar slutet till viss del öppet vilket gör att man såklart längtar efter nästa bok. Ett eventuellt betyg skulle vara en trea där max är fem. /Andrea

Fin kokbok!

(Bild lånad från adlibris.)

Sommar med systrarna von Sydow är precis just så fin inuti som den ser ut att vara. Jag har följt Amys blogg sedan hon bloggade på mama, och den blir bara bättre och bättre. Spännande att läsa om livet i Philly, vardag, recept och mycket mer. Eftersom jag gillar kokböcker har jag en hel del i hyllan, och en till kändes liite onödigt. Men denna kunde jag inte låta bli att köpa och jag ångrar mig inte.

Den har ett upplägg som tilltalar mig med teman som t ex Helig helgfrukost, 4th of July BBQ, Söndagsbrunch och Afternoon tea. Recepten är någorlunda enkla och har inte alltför långa ingredienslistor, vilket passar mig perfekt. Den har tjocka blad och härliga, personliga bilder från Marstrand. Och den där ön, Marstrand, ligger ju alldeles lagom långt bort från Åskloster för att hinnas med som dagsutflykt ;-)
/Andrea

Dagens boktips....

Niceville av Kathryn Stocket

Jag läste färdigt boken idag.  Jag känner mig uppfylld av den och att det är en bok som jag kommer att sakna. Det blev en oväntat utdragen läsning i min "hemvändarbok". Men inte för att det hade behövt bli det utan för att det bara råkade falla sig så. Tvärtom var det en välskriven bok med ett intressant innehåll. Jag kände ofta att jag längtade till jag skulle få chansen att läsa nästa gång. Det känns som att den skulle ligga nära omgångens bok av Lee Harper, utan att ha öppnat den. Den boken omnämns inte mindre än fyra gånger i Niceville. Så om man, när man läst färdigt "Dödssynderna", är sugen på mer av samma tema så kan jag verkligen rekommendera Niceville. Handlingen utspelar sig i Mississippi på 60-talet, där en ung vit kvinna bestämmer sig för att skriva en bok om de svarta hembiträdenas situation. En väldigt bra bok som jag även ser hade biopremiär i höstas. Så nu kan jag ju se den ;-) 

// Maria 

Ett litet boktips

Det du inte såg
av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman

Den bok jag senast avslutat är Patrik Sjöbergs självbiografiska bok.

Patrik berättar sin historia med avslöjanden som nog alla är bekanta med idag; att hans tränare som under en period även var hans plastpappa förgrep sig sexuellt på honom. Han beskriver sin uppväxt, sin idrottskarriär och även det liv han levt fram tills idag. 

Det är en intressant bok att läsa. Mycket av det som beskrivs i boken är händelser jag minns. Jag minns tävlingar, rekord, skandaler och mediebilden av Patrik Sjöberg. Det är kul att känna igen sig i den verklighet som beskrivs och intressant att få Patriks egen beskrivning om vem han är, hur han tänker och fungerar.
Det är en lättläst bok, ärlig och rakt på sak. Personlig, men inte alls för privat. Jag tycker att den är riktigt bra, men menar att den skulle tjänat på att vara några sidor kortare.

För övrigt är det ju helt galet obegripligt hur man från platta marken kan få hela kroppen över en rippa som ligger på 242 cm höjd. Endat 3 gånger har någon hoppat högre än så och alla gånger var det världsrekordhållaren Sotomayor, senast 1993. Att dessutom som Patrik vinna medalj i tre OS är verkligen imponerande. Jag tänker att Patrik Sjöberg är en större idrottsman än vad han får cred för. //Anna

Parallelläsning

Läser sedan flera veckor tillbaka Ulf Lundells Jack parallellt med mina andra böcker. Den är ganska lång och har ett för mig ganska udda språk. Ungdomligt, stockholmskt talspråk skulle jag vilja beskriva det som. I början tyckte jag att det gjorde den något svårläst, men efter ett tag kommer man in i det. Det är mycket festande och flytande omkring än så länge. Men den får mig på gott humör och jag gillar ju hans musik, så jag läser vidare :)
/Andrea

(Bild från adlibris.)

Rekommenderas

Har just läst ut Viveca Stens tredje kriminalroman i Sandhamnserien, I grunden utan skuld, och den kan jag definitivt rekommendera. Hon bjuder på en bra blandning av intrig, polisutredning, vardagsliv och historia. Ska genast beställa nästa bok. /Andrea

(Bild från adlibris.)

Vad läser ni...

...och vad tycker ni om det ni läser? Skriv en rad (eller flera) och delge oss andra!

Min senast läsa bok är Alex Schulmans 'Skynda att älska'. Alex skriver om sin pappa, tv-profilen Allan, som dog 84 år gammal när Alex var 27 år. Alex beskriver minnen av sitt liv med pappa och hur det påverkade att leva med en gammal pappa. Han skriver även om hur han 5 år efter pappans död inser att det inte går att stänga av längre och hur han med hjälp av psykolog lär sig möta känslorna.

Det är en fin bok. Lättläst och kort. Enkel  och lågmält på nåt sätt. På utsidan av mitt exemplar kan jag läsa att många tårar fällts av tidigare läsare av boken, men min gråtmildhet till trots fäller jag inga tårar. Den kryper inte in i djupet på mig, utan kommer passera utan att efterlämna några större spår. Jag tyckte däremot om att läsa den, jag gillar Alexs sätt att skriva och att jag upplever inte att han skönmålar. Kanske är det ändå pappans (och mammans för den delan) sämre sidor som dröjer sig kvar mest hos mig, men vem är jag att döma och tycka om deras liv. Erkänner ändå, med viss motvilja, att jag har svårt att låta bli att tänka att vissa av pappans egenskaper är störningar. Å andra sidan, jag hade inte kunnat kasta första stenen. //Anna

Det lömska nätet

En måndag för några veckor sedan vaknade jag med ett riktig sug efter att läsa en bra bok. Då jag är ledig måndagar kunde jag agera på denna känsla och valde ut en av alla olästa böcker i bokhyllan. Valet föll på Helene Turstens bok 'Det lömska nätet'. Jag har läst många av hennes tidigare böcker och tyckt att de varit bra. Är också roligt med böcker som utspelar sig i miljöer som man känner igen. Irene Huss fortsätter att leva och verka i Göteborg. Två historier blandas i denna bok, ett gammalt försvinnande där liket hittas i ett hus som rivs och ett fall med mord på tonårsflickor.

Vad tyckte jag då om denna bok. Jag tyckte att den var bra. Visst grep den tag i mig då jag inte la dem ifrån mig någon längre stund innan den var utläst samma måndag som den påbörjades, men ändå tycker jag att den inte nådde några höjder. Historierna är intressanta och får mig att fundera över hur jag ska kunna skydda mina egna barn, men överraskar inte.Jag skulle nog ge den 3,5 i betyg på vår 1-10 skala. Tycker att många av hennes andra böcker är mycket bättre. Läs den gärna och säg emot mig. Den är läsvärd!

Änglamakerskan

Läste ut Änglamakerskan av Camilla Läckberg häromdagen och kan verkligen rekommendera den. Den var riktigt spännande från början till slut! Kunde knappt lägga den ifrån mig. Jag gillar hennes upplägg med nutid varvat med dåtid genom hela boken, i denna typ av bok.

Får se om jag hinner plöja en deckare till innan nästa veckas träff.

See you/Andrea