Den bok jag tänkte skriva om nu läste jag dock en natt...
Keplers fjärde roman, Sandmannen. Jag har läst de tidigare tre böckerna och kan direkt säga att det finns inga andra böcker som jag sträckläser på det sätt som dessa författare lyckas få mig till. Jag börjar läsa på kvällen och slutar inte innan sista sidan är slukad fram på småtimmarna. Det driv som böckerna uppbådar hos mig är enormt.
Sandmannen är en deckare som utgår från att en ung man återfinns efter att ha varit försvunnen under åtskilliga år och dödförklarad sedan länge. Den seriemördare som antagits döda honom är dömd och vårdas på rättspsyk. Utifrån de uppgifter som pojken lämnar behöver polisen få information från seriemördaren och det snabbt.
En deckare är en deckare. Den lämnar inget större avtryck när den är färdigläst. Boken innehåller på något ställe sakfel och jag antar att de som har kännedom om hur rättspsyk fungerar inte är helt nöjda. Bilden av den makt som målas upp är skrämmande. Oavsett vad som är en realistiskt bild och vad som är fantasier är det något att tänka på. Hur samhällets olika maktpositioner hanteras (tja, det fanns alltså nåt som dröjde sig kvar ändå).
Boken är underhållande och spännande. Den kryper lite under huden på mig och för att jämföra med Santa Psyko som vi nyss läste tycker jag att denna är mer otäck. Rekommenderas! Helt klart värd en natt utan sömn. En given 4:a och i kategorin deckare tycker jag den är värd mer.
Vad tycker ni?
//Anna
