Jag for ner till bror

Wow. Om ni bara ska läsa en bok nästa år, läs den här. En klar 5:a. Karin Smirnoffs debutroman är i ett slag för sig. Jag fick den i julklapp på jobbet och var fast efter första sidan. Det är en riktig feel-bad-bok. Rejält otäckt, äckligt, svart men också roligt och med hopp om ljusning. Språket är säreget, norrländskt, bondskt och utan skiljetecken. Namn på personer och gårdar skrivs ihop med gemener. //Andrea

Inlandet av Elin Willows

Inlandet av Elin Willows är också en debut som jag läst i ett jobbprojekt och den lockade med sin baksidestext (läs miljö: Norrland). En ung kvinna från Stockholm flyttar till sin pojkväns hemort i Norrland i höjd med polcirkeln. Förhållandet tar slut men hon stannar kvar, hon ser nog ingen anledning att flytta tillbaka och vill dessutom stanna kvar. Hon arbetar i en matbutik och det händer just inte så mycket. Det man känner när man läser är hennes sorg som på något sätt löper parallellt genom hela boken. Förhållandet är slut, hennes expojkvän träffar en ny tjej, hon jobbar på och hänger med några bekanta på helgerna. Man åker till Hotellet på lördagarna och super. Hon umgås mest med personer från jobbet och de är yngre eller äldre än henne själv, ingen direkt jämnårig.

Hon beskriver hur det är att komma till en liten ort utan att egentligen ha någon anknytning dit, en sorts utanförskap:

”De flesta som bor här är födda här, de andra har fått ge sin förklaring. Man kommer inte bara hit och man smälter inte bara in. Att flytta härifrån kräver ingen förklaring.”

Jag tyckte om det lågmälda och långsamma i boken men väntade hela tiden på att det skulle hända något mer. Det gjorde det inte.

Elin Willows är kulturjournalist, född 1982 och bosatt i Finland.

Fjädrar av Ursula Scavenius

En bok jag läst i jobbet är Fjädrar av Ursula Scavenius. Den gjorde mig först nyfiken genom sitt lite suggestiva utseende. Boken ser snygg ut med ett virrvarr av trådar och de inledande raderna lät intressanta: ”Första gången jag träffade Peter Majinski kastade han ett kålhuvud på en gammal hund så att den dog.” 

Boken är tunn och innehåller tre olika berättelser. Den första som inleds enligt ovan utspelar sig bland ett par grannar i Sofia, Bulgarien vilket också påverkade mitt bokval. Miljön kan vara avgörande när man väljer bok och i det här fallet ville jag vidga min läsning och läsa något jag inte brukar läsa. Boken var dock ganska svår. Språket är rått, grovt och innehåller många ord man inte använder till vardags. Jag funderade på syftet med allt detta, någon sorts symbolik kanske? Hade varit intressant att diskutera den med någon.

Författaren är en dansk kvinna född 1981, detta är hennes debut och hon tilldelades Bodil och Jörgen Munch-Christensens debutantpris 2016. Den har alltså fått fina recensioner hemma i Danmark men däremot inte i Sverige, i alla fall inte de större som jag läst.

Jag ska egentligen inte prata om det här

Den här boken skulle jag vilja diskutera, någon mer i gruppen som läst? Skulle vara intressant att höra någon som har inblick i äldrevården, om det är direkt verklighetstroget eller inte. Dessvärre tror jag väl egentligen att det är så här det är. Boken är skriven av Sara Beischer och det är den första som jag läst av henne. Den är egentligen inte rolig men jag skrattade högt flera gånger när det handlade om huvudpersonens situationer i författarvärlden.

Boken handlar om Moa Bengtsson, en ung kvinna med teaterdrömmar som arbetar på ett äldreboende. Hon har nästan gett upp sina drömmar om att bli skådespelare och skriva teatermanuskript. Istället har hon ett bokmanuskript som hon skickar till en rad olika förlag. Hon får nej, nej och åter nej, tills plötsligt en förläggare hör av sig och är intresserad. Boken innehöll så mycket mer än jag förväntade mig. Boktips alltså!!
//Andrea

Isländskt igen!

Måste bara tipsa om den här boken, Bland träden av Gyr∂ir Elíasson. Den innehåller 47 korta noveller och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2011. Jag har inte skrattat så mycket sedan jag läste Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi, vilket var längesedan .

Det är vardagsnära och nutida noveller men med fantasier eller föreställningar som är helt oväntade i sammanhanget. Som när en man är på IKEA i Reykjavik med sin fru och han plötsligt får syn på August Strindberg i cafeterian. //Andrea

Hon som vandrar av Samar Yazbek

Boken är bara drygt 200 sidor men jag fick kämpa lite för att ta mig igenom den. Inte på grund av språket, det var vackert och lite annorlunda, men på grund av innehållet. Jag var rädd för vad som skulle komma. Handlingen utspelar sig i Syrien, i och runt Damaskus. Den handlar om en flicka, Rima, som är fastbunden i handleden i ett band till sin mamma. Ibland är hon bunden i sängen, i ett band tillräckligt långt för att hon ska kunna röra sig i rummet. Ibland är hon med sin mamma när hon städar på ett skolbibliotek som kom att betyda mycket för henne, eller rättare sagt bibliotekarien och böckerna där. Rima talar inte, hennes tunga strejkar. Hon vill inget hellre än att röra på sig, bara få låta benen ta henne någonstans.

Kriget gör sig påmint stegvis, vägspärrarna blir fler och fler. En dag blir de stoppade och får bevittna hur en ung man blir misshandlad och bortförd i bakluckan på en bil. Det eskalerar vid vägspärrarna och våldet blir värre och värre. Hon förlorar hela tiden de som står henne närmast. För att överleva fantiserar hon och ritar och skriver. Kopplingar görs till den franska boken Lille prinsen, till Carrolls Alice i underlandet och till konstverk av Chagall.

I en intervju för Kulturnytt i P1 2017 svarade Yazbek på frågan om vem flickan är:

”Hon kan vara vem som helst, det kan vara jag, du, kanske är hon en metafor för Syrien, den syriska revolutionen, eller för den arabiska kvinnans frihet – fastbunden som hon är vid sin mamma – som en idé om kvinnans begränsade rörelsefrihet i arabvärlden.”

Författaren skriver direkt till mig som läsare, vilket fångar mig. Hon skriver inte ut allt fasansfullt som händer, så jag hade inte behövt vara rädd för att läsa vidare. Man förstår dock mycket mellan raderna som gör ont. Det är svårt att förstå att människor gör så mycket ont mot andra, utplånar hela familjer, städer.

När jag läste Yazbek tänkte jag också på en annan bok jag just läst, Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika, som också utgick från lite samma perspektiv, en flicka som inte talar. Även om det var helt olika miljöer och situationer. //Andrea

Ärr

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir utspelar sig i början av boken på Island och handlar om Jónas 49 år. Han är skild och har en vuxen dotter Gudrun, kallad Vattnalilja. Hon är hans enda tillstymmelse av glädje i livet, om han har någon alls. Han ser inte längre någon mening med att leva vidare och funderar på att låna ett gevär av sin vän Svanur över helgen och helt enkelt avsluta sin tid på jorden. Han funderar på andra tillvägagångssätt men kommer hela tiden tillbaka till att han inte vill bli hittad av sin dotter, att hon ska behöva ta hand om hans kropp.

Det blir så att han bestämmer sig för att åka till ett annat land och tar in på ett hotell med tre gäster inklusive honom själv. Landet han åker till är krigsdrabbat och människorna som finns kvar håller sakta på att återhämta sig och bygga upp sin tillvaro efter att kriget tagit slut.

Jag tycker denna bok var betydligt mer svårforcerad och komplex än Den sista kvinnan som jag gillade mycket. Det tog lite tid att komma in i handlingen och förstå den. Tänkte först att det inte kändes som samma författare men efter vidare funderingar tycker jag författaren visar på variation och skicklighet genom detta. Jag tycker om språket som är ganska rakt och ser fram emot fler böcker av henne. Hon fick Islands motsvarighet till Augustpriset för denna bok vilket är fullt rimligt. //Andrea

De tyngdlösa

 

Valeria Luiselli är född 1983 i Mexico City men bor i New York. De tyngdlösa är hennes debut och med den tog hon hem Los Angeles Times pris för bästa debut.

En tvåbarnsmamma i Mexico City skriver om tiden då hon bodde i New York och arbetade på ett litet förlag som gav ut mindre kända latinamerikanska författare. Hon fastnar särskilt för poeten Gilberto Owen som ska ha bott på ungefär samma plats i NY på 20-talet.

Under tiden kommenterar hon nutiden, mycket som en småbarnsförälder kan känna igen sig i. Saker som barnen säger, amning och annat som är typiska iakttagelser för en småbarnsförälder. Ännu mer intressant blir det när hennes man börjar läsa det pågående manuskriptet och kommenterar det. Författaren skriver om sina inneboende vänner Dakota och Moby och om killar hon var tillsammans med. Om författaren själv är smått besatt av Owen, är Dakota särkilt intresserad av maffiabossen Lucky Luciano som hon på håll är släkt med och vars grav de söker upp. Man får ta del av lösryckta händelser och observationer från de inblandade karaktärerna, som jag inte alltid förstår, men som ofta är ganska roliga, vilket gör att man vill läsa vidare.

Till slut vet jag knappt vem som skriver vad, eftersom verklighet blandas med fantasi, dåtid med nutid, samt ett spöke som återkommer. Även om boken gör mig något förvirrad gillar jag den med dess intressanta karaktärer med konstnärer och bohemer som florerar. Mapplethorpe till exempel för tankarna till Patti Smiths Just kids och NY-miljön får mig att tänka på Ett litet liv av Yanagihara. Jag vet inte om det här är min första kontakt med en så kallad metaroman men i alla fall den första som gjort mig medveten om det. Nu väntar jag på att Clementine Churchill ska komma in. //Andrea

Silvervägen

Har just läst ut Silvervägen av Stina Jackson och tycker att den är värd en plats här på vår bokcirkelblogg. Det är författarens debutroman, hon är uppvuxen i Skellefteå men bor nu i Denver, USA. Det är en spänningsroman enligt omslaget och utgångspunkten är förhållandevis mörk. Bokens huvudperson Lelle, eg. Lennart, letar efter sin dotter Lina som försvann spårlöst för tre år sedan och hon var då sjutton år. Lelle hade lämnat henne vid busshållplatsen men därefter är det tomt. Varje sommar (för att ljuset tillåter) kör han längs vägen hon försvann ifrån, Silvervägen, eller Riksväg 95, som går mellan Skellefteå snett upp mot Bodø i Norge för att söka efter henne. Han söker på varje enskild väg och skogsväg han kan hitta. Han kan inte ge upp, hoppas kunna få hem sin flicka på ett eller annat sätt.

Parallellt med detta får man följa Meja som flyttar med sin mamma upp till Norrland där hon träffat en man. En mamma med problem kan man säga, både psykiska och alkoholrelaterade, vilket i sin tur drabbar Meja och har så gjort ända sedan hon föddes. Hon träffar en kille som bor i närheten vars familj vill klara sig utan samhället, de har byggt upp sin gård och är självförsörjande och har preppat för katastrof i allra högsta grad. Det finns mycket att säga om denna bok men jag stannar här. Den var absolut spännande men hade ett lugnt norrländskt tempo och det var inte förrän på slutet det blev otäckt vilket jag tycker är sådär. Är det en otäck bok tycker jag egentligen att det ska framgå tidigare i boken. Det finns en risk att man kan känna sig lite lurad som läsare annars. Det var samma sak med Träskkungens dotter men det var åtminstone tydligt att det var en thriller.

Jag brukar tycka om när en bok har kapitel och som inte är för långa. Denna bok har två huvuddelar men inga riktiga kapitel, endast en asterix emellanåt. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om det, jag brukar tycka att det utan kapitel bara maler på som en enda lång och seg text, men det funkar ändå här på något sätt. //Andrea

Skugga-Baldur

Skugga-Baldur av Sjón utgavs 2005 och tilldelades då Nordiska rådets litteraturpris. Den är i början skriven i korta stycken, ganska målande, för att sedan mer likna en vanlig roman eller folksaga. Vacker på många sätt men också otäck och mörk. Någon av er andra som läst den? Vore kul att höra någon annans tankar kring den. //Andrea

Isländsk guldförfattare!

Au∂ur Ava Ólafsdóttir har skrivit Den sista kvinnan och det är en bok jag tyckte mycket om att läsa. En sådan bok som man nästan inte vill att den ska ta slut. Den tar sin början en nyårsafton i Reykjavik, det nya året ska just skålas in och Marias man Flóki säger att hon är kvinnan i hans liv. Precis efter tolvslaget lämnar han henne för en man, flyttar direkt in till honom och lämnar sin fru med små tvillingar och ett stort "vad hände?". Som grädde på moset får hon besök av sin döende far som hon knappt träffat eller iallafall inte haft någon kontakt med. Hennes granne, en kortväxt parterapeut och spökskrivare hjälper henne att sortera tankarna. En bok med ganska lågt tempo och dov isländsk miljö och väderlek, men som ändå har ett driv genom sina intressanta personbeskrivningar och svarta humor som gör den riktigt bra. Jag vill åka till Island! //Andrea

Politik och Tweed

   

 "1-6-4, betalar ingen hyra!" är några av de första raderna i Muf-ordföranden Benjamin Dousas bok Snöflingorna faller över Husby. Ofta får man lästips av låntagare, ibland blir man nyfiken och fullföljer. Ett sätt att välja bok för mig kan vara att öppna boken och läsa de inledande raderna, om det är något som fångar mitt intresse så får den en chans och så var det med den här boken. Det är en bok klassificerad under Oab, sociala strukturer, vilket jag sällan väljer att läsa annars. 164 var postnumret för slutet på tunnelbanans blå linje, Kista-Husby-Akalla, och att invånarna där levde på bidrag var något författaren ofta fick höra när han växte upp. Det Husby han minns från sin barndom var inte så dåligt som det beskrivs idag med kriminalitet och otrygghet. Hur det kunde bli så, är en fråga han ställer sig. Han berättar att hans mamma satte honom i en annan skola närmare stan och ville att han skulle få en bättre utbildning och hur han där fick hjälp av en lärare med de sociala koder som var nya för honom. Vidare kom han in på Handelshögskolan i Stockholm som just blivit listad till den tolfte bästa handelsskolan i världen av Financial Times. Lite intressant läsning oavsett vilket parti man i helgen varit och lagt sin röst på.

Harris Tweed är Peter Mays senast bok på svenska. De brukar vara mer än läsvärda för alla skottlandsälskare, så även denna, även om den inte håller måttet för en femma. Tidigare böcker av May som givits ut på Modernista har haft en och samma översättare men med denna bok kommer en ny och jag har lite svårt att vänja mig. Boken tar sin början i Paris där Ruairidh Macfarlane omkommer i ett attentat och hans fru Niamh står ensam kvar med väveriföretaget på Isle of Harris och många frågor utan svar. Tonen är kärv och något dyster, som sig bör.  //Andrea

Dansa vid vulkanens rand

Sekwa förlag gav i början av sommaren ut en ny bok av Grégoire Delacourt. Det är ett förlag vars böcker jag brukar tycka om, de har specialiserat sig på fransk samtida litteratur som de översätter och ger ut på svenska. De har även en "lillasyster" inom förlaget som heter Etta där de ger ut engelsk litteratur på svenska och 2019 kommer "lillebror" Norra som kommer ge ut skandinavisk litteratur. Hittills har jag inte blivit besviken på något jag läst från Sekwa eller Etta, tycker det är så kallad god litteratur men ändå lättillgänglig.

Dansa vid vulkanens rand handlar om en kvinna i fyrtioårsåldern med man och tre barn. Hon arbetar och sliter som de flesta av oss i liknande situation med att få ihop tillvaron med jobb, familj, hus och allt som kommer med det som ska skötas. En dag när hon går in på brasseriet intill sin arbetsplats för att äta lunch får hon syn på en man som hon inte kan släppa tanken på. Hon ser honom vid flera tillfällen och de får kontakt. Hon känner så starkt att hon bara måste vara med denna man, att han gör henne levande igen. Men hon har mycket att förlora. Boken var finstämd och intressant i flera avseenden, den innehöll mycket mer än det jag förväntade mig av den. En betydligt tyngre och allvarligare bok än vad baksidetexten avslöjar.  //Andrea

Prousts överrock & Nuckan

        

Har i dagarna läst två läsvärda biografier. Den första, Prousts överrock: den sanna historien om en litterär passion av Lorenza Foschini, handlar om parfymfabrikören Jaques Guerin som lyckades rädda saker som tillhört Marcel Proust. Det var manuskript, teckningar och inte minst hans överrock som får en betydande plats i boken. Jag har varit sugen på att läsa På spaning efter den tid som flytt tidigare och blir det än mer nu, det är bara sidantalet som inte lockar.

Den andra boken, Nuckan av Malin Lindroth, handlar kort sagt att om att författaren vill återerövra ordet nucka och tvätta bort skammen från det. Hon skriver om sitt liv som ofrivilligt partnerlös, bortvald av män och en hel del om ensamhet. Låter kanske inte så intressant men det var den definitivt. Två tips till sommarens läsning alltså! //Andrea

Ædnan

Ædnan av Linnea Axelsson är ett 759 sidor långt epos som tar sin början 1913 och fortsätter fram till nutid. Den handlar om två samiska familjer, om livsöden, om hur de driver sina renhjordar i norra Skandinavien och senare tvingas till ett liv de inte valt. Om hur staten stänger gränser och hur de som "ras" utsätts för diskriminering. Hur man dämde upp älvar för kraftverken, hur man som barn eller barnbarn känner inför sitt ursprung och hur det kan påverka människor i generationer.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Boken fick flera fina recensioner när den kom ut i början av året men den fick också kritik för att författaren skrev läsaren på näsan, att hon var för övertydlig. Det är något som jag brukar vara känslig för och verkligen ogilla, men den här gången tycker jag inte den kritiken var befogad. Eller så är det helt enkelt så att jag kan för lite om ämnet för att känna mig skriven på näsan, jag vet inte ;) Boken är verkligen läsvärd och även lättläst genom upplägget på vers.  //Andrea

Förlåten

Förlåten av Agnes Lidbeck blev en av helgens böcker. Jag har väntat ett tag på den och sett fram emot att få läsa den. Förväntningarna var höga efter Lidbecks debutbok Finna sig som blev mycket hyllad i litteratursverige. Jag tyckte om den, språket var lite korthugget, inga onödiga ord eller krusiduller, men den lämnade en hel del kvar att tänka på när den var slut.

Boken handlar om två systrar, Maria och Ellen, som tillbringar sommaren tillsammans för att städa ur sin pappas skärgårdshus efter att han gått bort. De träffas inte mycket annars men nu var det mer eller mindre tvunget. Systrarna är tydligt olika, Maria är en ensamstående mamma till Dag, har en del kroppskomplex och arbetar på ett äldreboende. Ellen är en karriärkvinna som reser mellan världens olika finansdistrikt på olika jobbprojekt. Maria vill egentligen inte att huset ska säljas men har heller inte råd att lösa ut Ellen eller sköta det med allt som krävs med gamla hus. Det finns en underliggande ton med irritation från båda håll, de har svårt att förstå varandra och har båda inre bekymmer att brottas med. Saker som hänt under barndomen speglas genom hela boken och deras instabile halvbror Jakob som tog sitt liv i huset finns ständigt med bland minnena. //Andrea

Träskkungens dotter

Medger att jag är svag för vildmarksthrillers överlag men den här är riktigt bra. Kan se Alicia Vikander framför mig när jag läser och tror hon kommer passa som handen i handsken som Helena i den kommande filmatiseringen. Är dock osäker på om jag verkligen vill se den för boken var riktigt ruggig.

Träskkungens dotter av Karen Dionne är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Den utspelar sig i Michigan, USA, där en ung tjej blir kidnappad och bortförd av en man som håller henne fången i fjorton år långt ute i vildmarken. Hon blir gravid och får dottern Helena som är bokens röst. Helena blir sin fars dotter, han lär henne allt han kan för att överleva i träskmarkerna under kyliga vintrar och varma somrar. Hon lär sig snara kaniner och skjuta hjort. Helena vet inget om sin familjs bakgrund men får veta tids nog. Hennes far är narcissist och drar sig inte för att straffa dem som inte följer hans lag. Man får reda på i bokens början att hon nu lever ett vanligt liv med man och barn och att hennes far rymt från fängelset. Hon ger sig av för att hitta honom, men det visar sig snart att han egentligen är på jakt, efter sin dotter. Hon är mycket fäst vid sin pappa och de har ett starkt band trots alla hemska saker han gjort. Boken innehåller ganska mycket miljöbeskrivningar vilket jag inte brukar vara så förtjust i men den här boken kräver nästan det, man får lätt känslan av att befinna sig just där när man läser. //Andrea

En av pojkarna

Daniel Magariels debutbok En av pojkarna har fått bra recensioner och lovordats från flera håll, bl a av Hanya Yanagihara som vi tidigare läst i bokcirkeln. Efter en skilsmässa tar pappan i boken med sig sina två söner och flyttar från Kansas till Albuquerque, New Mexico för att börja ett nytt liv. Berättarjaget är den yngre av sönerna som är ca 12 år gammal. Redan på första sidorna förstår man att pappan vänt sönerna mot mamman och hittar på saker, t ex skadar sig själva, som ska ta vårdnaden om dem ifrån henne. Pappan blir allt mer instabil och hans drogberonde och häftiga humör tar över. Brödernas vardag handlar om att försöka skaffa mat och samtidigt parera för pappans spel och svängningar. Författaren visar här att det går att skriva en drabbande och djupt berörande roman på endast 174 sidor. //Andrea

Skånsk deckare

Jag har varit nyfiken på Anders de la Mottes böcker sedan jag lyssnat till en radiointervju med honom för ett tag sedan. Intrycket av honom då var en mycket sympatisk och intressant författare med polisbakgrund vilket i vissa fall ökar trovärdigheten i en deckare. Han har tidigare fått utmärkelser som bästa deckardebut 2010 (Geim) och bästa svenska kriminalroman 2015 (Ultimatum) som utses av Svenska Deckarakademin.

Hans senaste bok Höstdåd utspelar sig i en mindre ort i Skåne där en ny polischef, Anna Vesper, ska tillträda. Hon har mer eller mindre flytt sitt gamla liv i Stockholm tillsammans med sin tonårsdotter och hamnar rakt i en sörja där män med makt håller varandra om ryggen. En gammal tragedi kommer upp till ytan i samband med ett dödsfall som Anna utreder. För tjugosju år sedan tältade fem barndomsvänner vid ett nedlagt stenbrott, och något som skulle bli ett minne för livet, sommaren efter studentens sista bad, slutade med att en av dem hittas död morgonen därpå. Fallet avskrevs som en olyckshändelse men många är det som fortfarande tvivlar. En mörk men spännande historia med intressant persongalleri. //Andrea

Blodlokan & en ny box från Novellix

 
Helgens läsning har bestått av Blodlokan av Louise Boije af Gennäs och en box från Novellix.

Blodlokan är den första delen i Motståndstrilogin och gavs ut nu i vår. Det är en psykologisk thriller som utspelar sig i Stockholm och Örebro. Sara som är bokens huvudperson flyttar från Örebro till Vällingby och får jobb på ett sunkigt café efter att hon blivit klar med militärtjänstgöring och utbildning i statsvetenskap. Hon bär med sig en stor sorg nämligen sin pappas bortgång och flytten är tänkt att bli en nystart för henne. Hon får snart nya kontakter som genererar både nytt flott boende på Östermalm och ett flashigt jobb på en PR-byrå. Konstiga och obehagliga saker har hänt den senaste tiden i hennes liv och de ökar i takt med flytten och det nya jobbet. Hon hittar dokument hemma i Örebro som visar att hennes pappa var något större på spåren. Boken innehåller utdrag ur tidningar och andra media från t ex Geijeraffären, Cats Falck och Palme där saker försökts mörkas. Jag läste i en intervju att författaren bytt förlag från Albert Bonniers förlag till Bookmark för att få böckerna utgivna. DN tillät inte heller att några citat från dem användes, trots journalisternas medgivande. Som någon sa, en bok om den lilla människans kamp mot överheten. Mycket spännande!

En ny box från Novellix har jag också hunnit med, innehållande fyra noveller av Bodil Malmsten, Birgitta Stenberg, Suzanne Brøgger och Kerstin Thorvall. Släpptes passande nog till internationella kvinnodagen den 8 mars. Bra läsupplevelser i miniformat! //Andrea

Påskekrim 2018

 
Årets påskekrim hemma hos mig blev dessa två böcker av två riktiga favoriter, Peter May och Lisa Jewell.

Frankrikebaserade skotten Peter Mays senaste bok på svenska Coffin Road kom redan förra året och är en fristående thriller. Den utspelar sig i Skottland och då mestadels på ön Harris i Yttre Hebriderna där en man spolats upp på stranden, halvt ihjälfrusen och utan minne. Parallellt med detta får man följa Karen Fleming, en ung tjej i Edinburgh som anar oråd kring sin pappas död. Hon tror inte på att han tagit sitt liv och försöker ta reda på sanningen. Hennes far var en framstående forskare och ju mer hon nystar i detta desto högre upp i samhällsskikten kommer hon. Som vanligt i Mays böcker, och kanske särskilt i denna, håller intrigen hela vägen. Toppbok helt enkelt!

Lisa Jewells nyutgivna bok Och sen var hon borta utspelar sig i England och är en thriller. Hon har med sina senaste spänningsromaner gått mer och mer åt thrillerhållet. Om jag ska vara helt ärlig tycker jag bäst om hennes mellanperiod i författandet då det var mer renodlade relationsromaner. Men Jewell gör en dock aldrig besviken. Denna bok handlar om Laurel, en kvinna vars femtonåriga dotter Ellie försvann spårlöst för tio år sedan. Hennes liv blev sig aldrig mer likt och hon och maken separerade. En dag träffar hon en ny man och de börjar ses allt oftare. När hon senare får träffa hans ena dotter ser hon att flickan är mycket lik Ellie som liten. Spännande rakt igenom och lagom tjock bok. //Andrea

Små oemotståndliga noveller

Har blivit helt förälskad i de snygga novellerna från förlaget Novellix som hade föredrag om novellen som genre hos oss på jobbet i samband med HHL, Hela Halland läser. Jag hade en i min bokhylla av Martina Montelius sedan tidigare men fick definitivt mersmak. Och har äntligen insett grejen med noveller, de ska läsas separat, en i taget, för sig själv! Inte flera på en gång som man ofta gör när man läser en novellsamling. Det kan bli mitt nästa val till bokcirkeln, en short story, som kontrast till tegelstenarna. //Andrea

Vildmarksthriller

Vill tipsa om en nyutgiven bok, Floden om natten av Erica Ferencik. Den utspelar sig i USA och Maines otillgängliga vildmarker. Lagom tjock är den också, 263 sidor. Ett kompisgäng, bestående av fyra tjejer/kvinnor i 40-årsåldern, ska göra en resa tillsammans. En av dem, som oftast får sin vilja igenom, bestämmer att de ska åka på forsränning i Maine, trots att de andra egentligen vill åka på en stillsam solresa och ha det lugnt och skönt. Det börjar bra trots allt och de förbereder sig för några dygn i skogen. En guide möter upp dem som planerat men en otäck olycka gör att de förlorar sin flotte och all packning, även mat och dryck. Det blir en kamp om överlevnad och även andra aspekter som val vi gör. Kanske inget för den som bara gillar komplicerad och svår litteratur men absolut en pärla för den som emellanåt vill ha lite äventyr och action!  //Andrea