Ædnan av Linnea Axelsson är ett 759 sidor långt epos som tar sin början 1913 och fortsätter fram till nutid. Den handlar om två samiska familjer, om livsöden, om hur de driver sina renhjordar i norra Skandinavien och senare tvingas till ett liv de inte valt. Om hur staten stänger gränser och hur de som "ras" utsätts för diskriminering. Hur man dämde upp älvar för kraftverken, hur man som barn eller barnbarn känner inför sitt ursprung och hur det kan påverka människor i generationer.
Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Boken fick flera fina recensioner när den kom ut i början av året men den fick också kritik för att författaren skrev läsaren på näsan, att hon var för övertydlig. Det är något som jag brukar vara känslig för och verkligen ogilla, men den här gången tycker jag inte den kritiken var befogad. Eller så är det helt enkelt så att jag kan för lite om ämnet för att känna mig skriven på näsan, jag vet inte ;) Boken är verkligen läsvärd och även lättläst genom upplägget på vers. //Andrea
